Jag skrev ett inlägg inför tävlingen i Vadstena men inlägget hur det gick har dröjt lite. Men uttrycket bättre sent än aldrig passar väl utomordentligt denna gången.
Vi började dagen med en timmes lugn cykling för att komma igång och när vi passerade campingen utanför Vadstena så ser vi min gamla simmarkompis från Linköping, jacob Dorch. Killen som var bra på något så meningslöst som bröstsim, det är mer en sysselsättning än simsätt. Dock väger hans enorma watt på cykeln och hans person upp detta 
(Jacob har varit enormt duktig simmare och tål skämt. Annars hade jag aldrig vågat skriva något sån här med tanke på hans storlek)
När vi väl kom till tävlingsområdet så hittade vi en perfekt parkeringsplats och hade nära till växlingsområdet. Vi checkade in cykeln och drog oss ner mot simstarten. Vi startade tillsammans med motionsklassen i sprint så vi var inte ensamma. 45 min innan oss startade eliten för att göra upp om ett SM guldet på olympisk distans. Kan lova er att tävlingssuget infann sig. Alltid roligt att hetsa ungdomarna Nog om det, vi gick ner i vattnet och ställde oss lite vid sidan. Vi har trots allt ett rep mellan oss och ville ha fritt vatten. Det hade vi de första 50m efter att starten hade gått och därefter var det som att simma i en tvättmaskin. Jag fick flytta på ett par personer, vänligen men bestämt för att vi skulle kunna få fritt vatten. Där var någon som valde att helt plötsligt sluta simma framför oss. Det är ganska enkelt att parera om man simmar själv, lite svårare om man är 2 personer som sitter fast i ett snöre. Ska vi summera simningen så flöt den på bra.
När vi hoppade upp på cykeln så hade ett lätt regn börja falla. Detta hindrade inte oss för att trycka på med det vi hade. Vi körde om mycket folk och ett tag gick det riktigt fort på den gamle cykeln. Är det någonstans under loppet jag kan göra en liten skillnad så är det under cyklingen. Så jag öppnade spjällen och körde mig totalt slut. Måste erkänna att jag chansade lite i några svängar. Dock måste vi testa gränserna lite annars blir vi inte snabbare Efteråt erkände Hein att han var lite nervös vid några tillfällen, men hade han sett så hade det nog inte stannat vid några tillfällen
Ut på löpningen hittade vi ett bra tempo och Hein krigade verkligen. Banan var väldigt tajt i några svängar och vid en av svängarna sprang jag rakt in ett kravallstaket. Ingen större skada sked utan vi kunde springa ut på sista varvet med bra fart. Hein hade en liten svacka vid 3 km och där fick jag pusha honom att bara fortsätta kriga, vilket han gjorde med bravur. Jacob jag nämnde tidigare var en grym supporter under loppet och tog lite grymma filmer/foton. Det var dock innan han läste detta inlägget. I mål var vi väldigt nöjda med loppet men kom samtidigt snabbt fram till att växlingarna måste förbättras avsevärt om vi ska ha någon chans på internationella tävlingar.
Vi packade bilen och började köra mot Jönköping där jag skulle släppa av Hein. I bilen fick vi veta att vi hade blivit 3:a i motionsklassen, vilket vi absolut inte hade räknat med. Dock missade vi prisutdelningen men hoppas att där kommer fler tillfällen framöver.
I skrivande stund sitter vi på fakirflyget ner till Portugal där vi ska köra World Triathlon cup på lördag. Vår första internationella tävling tillsammans. Att packa ner en tandemcykel i 2 lådor man skarvat ihop var en ny upplevelse. Lägger till en bild på min fantastiska skapelse. En annan ny upplevelse är att resa med den. Efter många diskussioner så fick vi cykeln incheckad och vi våra boardingcard. Måste även nämna att Hein’s vita käpp är magisk. Den ger oss förtur precis överallt och folk är otroligt förstående. Kan hända att vi missbrukat dess magi lite under morgonen, men tror den förlåter oss senare idag. Det var för den goda sakens skull.
Fler uppdateringar inför tävlingen kommer här imorgon.
Men nu ska vi leta lunchställe.
Ciao