Nu duggar det tät mellan uppdateringarna här. Får passa mig så jag inte gör er för bortskämda med inlägg 🙂
Tänkte summera dagen lite och skriva lite om vad som väntar oss imorgon, men vi backar bandet lite. Igår var olyckan framme och jag på ett klantigt vid stukade foten. Trodde ett tag att jag skulle bli tvungen till att kasta in handduken. Men det var bara till att köpa en linda och smörja på voltaren. Vi hoppade över dagens löpning för att inte belasta foten i onödan. Dessa sakerna har hjälpt och nu på eftermiddagen/kvällen så känns foten helt okej och den kommer inte vara en begränsade faktor imorgon. Så slapp undan med rena förskräckelsen. Det kommer däremot göra mer ont än vanligt att springa imorgon men det kan jag ta när det är World Cup 🙂
Dagen idag har mest handlat om att förbereda oss inför morgondagen. Hein är samlad och fokuserad medans jag fortsätter utsätta mig för smärta. När vi simmade simbanan idag så lyckades jag med konststycket att dra armen rakt in i en brännmanet. Vattnet är så grumligt att du inte ser vad som kommer framför dig och därför hinner du inte parera heller. Så istället för bara ha ont i en fot så har jag nu ont i en fot och en arm. 🙂
Hoppas och tror att all otur nu är förbrukad så det kan bli succé imorgon.
Efter simningen så fick vi chansen att köra cykelbanan på avstänga vägar. Detta var ett idrottsögonblick som jag kommer minnas för lång tid framöver. Jag har fått äran att tävla mot några av världens bästa simmare, cyklister och triathleter. MEN detta var något helt speciellt.
På samma väg befanns sig eliten i triathlon på både herr och damsidan samt världseliten när det kommer till para triathlon. Oavsett om du hade 2 armar och 2 ben eller bara 2 armar så körde alla tillsammans. Där var cyklar, tandemcyklar, rullstolar, liggrullstolar med mera på samma väg. Det var magiskt att se hur idrotten förenar och att alla hade en sådan respekt för varandra. Det var för mig ett ögonblick där idrotten skapade något större än just idrott.
Givetvis kom jag i kontakt med en kille från USA som enbart hade ett ben att trampa med. Men vad gjorde det när cykeln kompenserade för det. Ja, givetvis körde han på en Argon18 🙂 Som ni märker så är humorn väldigt nära till hands bland dessa atleterna.
Så vad har jag och Hein att se framemot imorgon då?
Jo det är vår första internationella tävling tillsammans och det är dessutom vår första World Cup tävling. Det är 750m simning, 20 km cykling och 5 km löpning som ska avverkas så snabbt så möjligt. Vi har kollat av tävlingsområdet så vi vet precis var vi ska imorgon. Vi har även kollat in våra konkurrenter och inser att vi snabbt måste få in en beställning på en ny cykel. Men det kan vi inte går så mycket åt imorgon utan det är bara att köra smart och hårt. Dagen idag och tävlingen imorgon kommer ge oss otroligt mycket erfarenhet och kunskap som vi kan dra nytta av framöver.
Hur det går imorgon kommer ni få veta så snabbt jag får en data i min hand.
Nu kallar sängen, starten är redan 08:00 imorgon.
Ciao