Så var vår första World Cup avklarad och resultatet blev inte riktigt vad vi hade hoppats på. Vårt ursprungliga mål var att göra vårt bästa och få med oss en massa värdefull erfarenhet. Men är det tävling så är det tävling. 

Innan jag går in på det så tänkte jag förklara lite hur vår klass och hur tävlingen är uppbyggd. Vi tävlar i klassen som heter PTVI och är klassen för blinda. I PTVI är där även underkategorier som heter B1,B2,B3 och är benämningar på vilket synfel man har. 

B1 är där Hein hamnar och alla andra som är helt blinda

B2 ser det vi med friska ögon ser på 60m på ca 6m

B3 ser det vi med friska ögon ser på 60m på ca 2-3m

Givetvis är det otroligt förenklat, men ger lite av sanningen iallafall.

B1 startar 2min och 47sek före B2/B3 och på så vis tävlar alla på lika villkor. Detta ska kompenserar för B1 är helt blinda och övriga ser lite. Hein som är 100% blind måste bära glasögon som tejpade för att säkerställa att han inte ser något. Detta behöver inte B2/B3 och detta blir stor fördel för dem. Det mest ärliga hade varit om alla bar glasögon som gör alla 100% blinda under själva tävlingen. Sen medför givetvis att se lite många fördelar i träning med mera, men det är en annan diskussion. Så mångt och mycket handlar det om för Hein att vara bäst bland B1 även om det inte gör någon skillnaden i resultatlistan. Tanken med texten var absolut inte gnälla över situationen utan mer skriva hur det är och hur vi ser på det.

Man kan kolla på resultatlistan på 2 vis. Ena sättet är det mest ärliga och det som egentligen gäller. Det är att kolla resultatlistan rakt av, då blir vi 11:a och långt efter vinnarna. Egentligen inte så mycket att skriva hem om.

Kollar man närmare och delar upp tävlingen så blir det en liten annan femma. Det var svåra simförhållande, med starka strömmar som skiftade väldigt mycket beroende på vart man simmade. Simningen var från A till B utan att behöva runda några bojar. Som jag skrev så startade vi nästan 3 min före B2/B3 och B1 klassen valde en liten annan simlinje än övriga, vilket visade sig vara en katastrof. Den får jag som guide ta på mig, men enormt svårt att se strömmarna när man är i vattnet. Så vi tappar egentligen hela tävlingen i vattnet. Sen för att vara ärlig så hade Hein en lite sämre simdag som inte gjorde det hela bättre. 

På cykeln så hade vi båda bra ben och jag tryckte så hårt jag kunde i pedalerna. Detta resulterade i en bra cykeltid sett till hur vår cykel ser ut kontra våra konkurrenter. Vår cykel kostar lika mycket som deras styre. När vi kan beställa en konkurrenskraftig cykel och köra på den så skulle jag vilja säga att vi är uppe bland de bästa i världen på cykelsträckan. Här kan ni se skillnaden på cyklarna:

IMG_1052

Ut på löpningen så var det lite stela ben i början och även den får jag ta på mig då jag hetsade på cyklingen. Dock jobbade Hein på bra och hittade en riktigt bra rytm sista halvan på löpningen. Där är mycket kvar att förbättra men det var ett steg framåt när det kommer till löpningen. Hein sprang på 20:41, segraren sprang på 15:42 på 5 km. Då förstår ni att det är absolut VÄRLDSKLASS på motståndet.

Kan erkänna att Hein inte var den gladaste personen på jorden när vi fick resultatlistan framför oss. Men vi valde att dela upp den, se vad vi kan förbättra och jobba framåt. På nästa tävling är simförhållanden förhoppningvis bättre och vi kan simma på normala tider, vilket ger oss ett bättre utgångsläge. En ny cykel på det och ytterligare framsteg på löpningen så är vi runt platser 5-8 och en plats till OS är inom räckhåll.

Detta var första tävling ute i Europa och fler tävlingar kommer det att bli. Det var en örfil igår för att prata i klartext, men en örfil med mersmak om nu det finns 🙂

Tusen tack för alla hälsningar och grym support under helgen.

Nu ska jag nörda ner mig i tandemvärlden och se vad vi kan hitta för något. 

Jo, vill någon köpa en fot och en höft till reapris så säg till. Smärtan ingår utan extra kostnad, så även haltandet 🙂

Ciao