Ibland får man lite speciella jobbförfrågningar och igår var en sådan dag. Jobbet gick ut på att cykla runt med Volvos internationella tekniker på en tandemcykel. Så bakom mig på cykeln satt där personer från Indien, Japan, USA och många andra länder med en bindel för ögonen. De skulle få upplevelsen av att vara ”blind” och ändå ha möjligheten att cykla.

Gemensamt för alla förutom att de jobbar för Volvo var att alla hoppade av cykeln med ett brett leende på läpparna. De tyckte det var en fantastisk upplevelse.

Volvo hade ordnat så deras anställda under dagen skulle testa 5 parasporter och då cykling var en av sporterna. Ett grymt intiativ av Volvo och det blev en helt fantastiskt dag.

Se bilderna här:

IMG_6612

På plats var även Louise Jannering som är en av sveriges bästa paracyklister och som tog medalj i Toykey förra året. Det visade sig att hon aldrig hade testat sitta fram på en cykel. Vilket kanske inte är så konstigt då hon är blind. Detta var vi tvungna att testa då vi hade en hel fotbollsplan framför oss och inget att cykla in i. Sagt och gjort, Louise satte sig dra framme och jag där bak. Sista försöket vi gjorde var faktiskt helt okej men vi kan fram till att våra vanliga platser på cykeln är det bästa för alla iblandade. Men man måste testa och man måste våg misslyckas för att lyckas. Vi båda 2 en större respekt för varandras jobb på cykeln efter dessa försök. 

Jag fick också uppleva hur det är att sitta där bak och inte se något. Fredrik (Bauer triathlon) körde runt med mig där bak och vilken fanatiskt upplevelse det var. Ska inte säga att jag får uppleva samma sak som Hein eller Louise där bak, men förstår att deras andra sinnen stärks när de inte kan se.

Hur går träningen själv, Patrik?

Jodå. Min fot börjar bli bättre efter att jag stukade den nere i Portugal men tyvärr har höften fått sig en smäll istället. Fick till strax under 1 h lugn löpning idag och tyvärr känns höften inte bättre nu på kvällen. Så får ta tag i det ordentligt på måndag. 

När jag inte har kunnat springa denna veckan så har det blivit så pass mycket som 4 simpass och börjar nästan känna mig som en simmare igen. 

Annars är där spännande saker på gång, saker som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva som 36 åring. Så jag kanske återigen får äta upp det jag har sagt, men denna gången gör jag det med glädje. Återkommer när fler brickor har fallit på plats.

Nu väntar sängen.

Ciao