Nu är har alla mina bokstäverna i mitt huvud hoppa runt och när det händer så föds det väldigt märkliga idéer. Denna gången har jag fått för mig att cykla upp till Jönköping från Trelleborg…….!!! Ja så fel kan det gå när bokstäverna inte ligger där de ska.
Varför då göra detta mitt i December?
För det första så älskar jag utmaningar och att cykla från A till B är alltid roligt. Men denna gången vill jag även uppmärksamma parasporten. Det är nämligen så att jag ska vara ledare på ett para läger i Jönköping nästa helg och varför då inte cykla dit upp?
Kan de kämpa varje dag så kan jag cykla till Jönköping också. Oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte så handlar idrottandet om att flytta gränser. Göra det man inte trodde man klarade. Det kan vara små som stora saker, men man klarar mer än vad man tror. När jag hoppar av cykeln i Jönköping så är jag klar, det är det inte alla som är. Kan bara se på min egna pappa som sitter i rullstol med en förlamning och utan talförmåga. Han blir aldrig klar med sitt kämpande, däremot har han med glädje flyttat fler gränser efter sin sjukdom än innan. Jag vet inte riktigt var jag ville komma med det hela mer än att man aldrig ska sluta kämpa eller flytta gränser.
Efter de orden så säger jag att vädret avgör om jag cyklar eller ej. Så mycket värt var det att flytta gränser 🙂 skämt och sido. Är det motvind och lite regn så kör jag. Men är det snöigt och jävligt som kan medföra fara så får det bli bilen.
Går även i tankarna om man kan göra in insamling samtidigt till förmån just för parasportande ungdomar. Det kommer inte bli några stora summor men det kanske kan hjälpa någon och det får lite uppmärksamhet.
Vill någon hänga på en bit eller hela vägen så är man givetvis välkommen till detta. Bara hör er till mig då så lägger vi upp planerna.
Det jag skulle behöva hjälp med är om någon nästa vecka kör från Trelleborg till Jönköping och skulle kunna lämna av en väska i Jönköping. Det hade varit guld värt om där är någon som hade kunnat hjälpa till med detta.
Sen tror jag att jag lyckades simma mitt första A3 (simningens term på tröskel) pass någonsin idag. Det var inte långt och det var egentligen inte allt för jobbigt heller, det var nog ett A3 pass. 🙂 Huvudserien var 10×100 start 1:30 med fenor och la alla 100ingarna på runt 1:02-1:03, vilket jag nog hade kunnat fortsätta med ett bra tag till. Kunde dock inte hålla mig på sista så den gick på ca 57. Men i det stora hela ett riktigt skönt pass.
Nu väntar en skumtomte och en pepparkaka innan klockan ringer tidigt imorgon. Det blir en dag på kontoret i Danmark imorgon.
Ciao
