Nu är den klassiska vinter triathlon igång och den öppnades upp med 10×1000.
Hur dum får man egentliga vara?
10×1000 ensam på ett nästan tomt badhus. Ångesten total innan man hoppar i vattnet och efter 100 meter blir det inte bättre. Det som kommer upp i huvudet direkt är de 9900 metrarna som är kvar. Men som allt annat så blir det betydligt bättre. Kring 1500m så börjar man bli avtrubbad i huvudet och därefter är det bara till att mata på. 1000ingarna försvann ganska snabbt och när 5 var avverkade så låg jag på + i schemat, starttiden var 15 min men startade lite innan för att kunna simma sista väldigt behagligt. Körde därefter 2 st med fenor, 1 med paddlar, 1 kombinerat ben / sammansatt för att till sist simma en väldigt behagligt. Dock blev det väldigt jobbigt efter 1000ingen med paddlar men då är man nästan klar:)
Är man inte van simmare så ska man INTE simma detta passet, då är det betydligt bättre att köra 50×100 eller 100×50. Det sliter inte lika mycket.
Det bästa med denna dagen är att det är ett helt år till nästa gång samma idioti ska simmas. För det är inget snack om det, det kommer simmas igen. När man ligger där och hittar ett flyt så är det en fantastisk känsla. För att inte tala om känsla man får när man är klar och går upp från bassängen, oslagbar.
I skrivande stund sitter jag och nallar på lite godis. Det är trots allt 230 km vintercykling som ska köras imorgon. Det är den klassiska runda till Kivik/Simrishamn och tillbaka som gäller. Vädergudarna har lovat okej väder men givetvis med den klassiska skånska vinden. Vi blir ett litet gott gäng på 5-6 st som kör, dock bara 2-3 st som kör hela rundan. Men som vanligt kommer det att bli grymt.
Nu fortsätter jag ladda med lite godis så hörs vi imorgon igen.
Ciao