Category: Löpning

Jag har inte skrivit något om hur min utmaning mot simmarna gick i lördags, så det får bli ett par rader om det. Även om det var en liten utmaning med oviss utgång så taggar man ändå lite extra när något sånt här ska genomföras. Dock hade jag bestämt mig för att inte tömma mig fullständigt, det kostar så otroligt mycket samtidigt som jag haft en höft som irriterat lite. 

När startskottet gick 08:00 på morgonen så började jag sakta men säkert att få igång kroppen. Några km gick på 4:10-4:15 till en början, sen jobbade jag ner mig mot 3:50-3:45. Därefter la jag in 2×3 km i 3:25-3:30 fart med 3 km ”vila” på runt 3:45. Under loppet fick jag lägesrapporter av Amanda som cyklade med mig. Tyvärr för min del så tappade jag lite för varje 15 min som vi fick en lägesrapport. Dock bestämde jag mig för att hålla mig till min plan och köra på i mitt tempo. Kunde märka att jag hade tränat riktigt hårt under veckan men trots detta så svarade kroppen otroligt bra. När det kommer till löpningen så börjar jag känna mig väldigt trygg på farter ner emot 3:25-3:30. Givetvis finns där mycket mer att förbättra men att känna en trygghet avsett fart hjälper oroligt mycket. Dock fick jag se mig besegrad efter 18,5 km och slog då av lite på farten. Men innan jag slog av var jag överraskande nog på väg ner emot 1:17-1:18. Nu blev sluttiden 1:19 istället och benen var över förväntan fräscha. Så förutom förlusten så fick jag ett riktigt bra träningspass med den där extra klicken innan.

Dock har jag så här i efterhand hört talas om fenor på simmarna och detta innebär i min värld en diskning, vilket i sin tur medför att jag står som segrare. Man kan alltid vända saker till sin föredel 🙂

Det var ett fantastiskt intiativ och för mig en självklarhet att kunna bidra till något som kan hjälpa andra människor. 

Varför sprang jag då inte en halvmara ALL OUT?

I skrivande stund sitter jag faktiskt på ett flyg på väg till Azorerna för att köra samma tävling som jag blev 4:a på för 3 år sedan. Det ska bli RIKTIGT roligt att komma tillbaka och förhoppningsvis förbättra den placeringen. Så ville helt enkelt inte pressa höften och ha flera dagars väldigt lugn träning. Jag tycker nämligen att formen är riktigt bra och allt känns bra så ser framemot att tävla på söndag. Dock tänkte jag att morgondagens inlägg för bli mer om tankar och funderingar om söndagens tävling.

Som många av er vet så är jag nu även coach för En Svensk Klassiker. Så gå gärna in på deras sociala kanaler eller på Guided Heroes sociala kanaler för att ta del av det jag tipsar om där.

Nu tänkte jag sova en liten stund, klockan ringde trots allt 03:00 i morse 🙂

Ciao, Ja portugiserna får lära sig säga Ciao undertiden jag befinner mig på deras territorier.

Så är det fredag kväll och det krävs en aktiv insatts för att inte somna. När klockan ringer 05.27 och man hoppar i vattnet 05.58 för att simma syraserie så är det helt ok att vara trött på kvällen. Simningen börjar lossna lite, säger inte att jag är snabb men det går åt rätt håll. 7×50 från pass i morse och några 50:or landade på runt 27.6 – 27.7 när jag väl simmade frisim. Försökte mig på fjäril också på ett par utan framgång. 

Blir inget långt inlägg ikväll men tänkte ge er en utmaning som jag i min tur fick av min kära kollega David Windisch.

Utmaningen lyder:

Ställ löpbandet på din tröskelfart +- och samtidigt ställer du lutningen till 15%. Sen är det bara till att springa så länge du klarar. 

OBS! Ramla inte av löpbandet mot slutet.

Denna veckan klarade jag 1.08 på 3.45 fart och mådde som jag förtjänade efteråt. 3.45 är kanske något för långsamt egentligen för att vara min tröskelfart. Men det var den hastigheten jag började dessa dumheterna på därför fortsätter jag med 3.45 tempo.

Så upp på löpbandet och se hur länge du klarar.

Till er som kör min vättern denna helgen. Kör hårt och lycka till.

Ciao

Jag är min egen fiende när det kommer till träning. Jag kan vara väldigt strukturerad och följa planen. Men sen kan det gå precis åt andra hållet som det gjorde idag. Vaknade och såg hur regnet öste ner samtidigt som termometern stod på 3-4 grader. Har plågat mig ut allt för många gånger i liknande väder och vänt tillbaka varje gång med samma fråga ekandes i huvudet. VARFÖR KÖRDE JAG UT.

Så istället körde jag till Sportscluboasen och körde på deras wattcykel. Planen var att försöka sitta lite längre än vanligt och köra en tröskelpyramid insprängt under passets gång. Nu blev det snabbdistans på 250-300 watt med 10-8-6-4 min tröskel (ca350) insprängt var 30:onde minut istället för lugn distans och tröskel. Men rekord för inomhuscykling, 2,5 h. Men denna typen av pass brukar jag köra med några veckor kvar till tävling för att belasta kroppen hårt och bygga lite hårdhet. Nu blev premiären i mitten av December istället. Ett pass då och då spelar inte så stor roll men det är i överkant för December månad måste tom jag erkänna. 

Men kan hoppas att cykelformen tar ett litet kliv framåt efter detta passet. Har medvetet kört betydligt mindre distans i starten på denna vintern än tidigare vintrar. Men det blir snart dags att växla upp det lite också.

Därefter hoppade jag upp på löpbandet och ”sprang” 40 min. Det är inte vackert, det går inte snabbt men det känns okej. Så skev är min världsbild. Det blev någon typ av fartstege ner till 3.20 fart på löpbandet. Titta på filmen och avgör själv:

joined_video_2b5e19e51c6f4597880a28d2ceee11bd

Efter träningen var en av de viktigare punkterna att inhandla en julgran. Jag och Lova körde för att köpa en gran, valde gran, la den i bilen och körde hem. När vi kommer hem så är julgransfoten för liten för granens stam. Så det blir antigen att köpa en ny gran imorgon eller köpa en ny julgransfot. Grattis 🙂

Jo, cykeln är fortfarande kvar om någon är intresserad. Den ska bara bort så vet ni någon som vill ha en bra cykel till bra pengar så säg till.

Nu väntar dock sängen.

Ciao  

Drar ut lite på spänningen angående vad som kommer hända framöver. Flyttar fram det tills på fredag då tanken är att det ska bli officiellt på riktigt. Spännande, spännande 🙂

Men nu till Eliud Kipchoge´s löpning på marathon distansen i lördags. Folk har vara förbannade över att han ”slog rekordet på det där viset” och att ”det är är fusk”. Men inte någonstans har det varit på tal om att försöka slå ett världsrekord på marathon  distansen. Det allt har handlat om är att springa 42 195 meter under 2h. Sen att ha pacebil, harar och rullande lagning av energi har hela tiden varit en del av planen och förbjudet under ett Marathon. Man kan se det hela som en forskning/PR/spränga gräset samt att var är ett coolt projekt. För där har varit otroligt mycket forskning och mycket arbete för att hämta in information för att genomför detta.

En annan aspekt på det hela är att klara av det mentalt. Att klara av pressen och med ett tidigare misslyckande i minnet är imponerande. Allt handlade om 1 person och hans vilja att springa under 2h.

Personligen tycker jag detta var otroligt coolt och det är otroligt imponerande att hålla ca 2.50 fart under 42km. 

Men jag tycker att ett marathon är coolare där man tävlar för att vinna. Men även ett marathon har liknelser med Kipchoge´s sub2 försökt. När Bekele vann i Berlin och var 2 sekunder från världsrekordet så skedde detta med X antal harar som hjälpte till med farten. Rätt eller fel? Jag ser inga problem med det, det är trots allt lika för alla och alla ska klara av att hålla farten för att vinna. Vill man öka farten på ett marathon så är det fritt fram.

Under samma helgen så slog även XXX damerans världsrekord på marathon. Där skiljer inte mycket mellan herrtiderna och damtiderna nu vilket är otroligt roligt att se. Så får väl snart tävla i P11-12 klassen för att ha en chans framöver.

I morse så sprang jag lite intervaller på banan och när jag var klart så tänkte jag att jag måste testa om jag kan springa i 2.50 fart. Så jag bestämde mig för att lägga till 4x400m med 200 m lätt jogg mellan. Jag klarade det inte riktigt men var bra nära och fick kämpa duktigt (Läs maxa) för att ”bara vara” nära. Det ger lite perspektiv på det hela.

Ahhhh, nu avslöjade jag mig själv. Jag sprang givetvis inte, jag åt chips, drack öl och åt glass 🙂

Ciao

Nu är det 2 dagar sedan jag sprang halvmaran i Skanör och jag har fortfarande något så enormt ont i benen. Kan inte förstå att att 21 km kan ta så enormt hårt på benen. Eller jag kan förstå det men har svårare för att acceptera det. Det är endast framsidan av låren som gör ont allt annat känns toppen. Muskulär utmattning helt enkelt. 

Blir lätt så när det centrala systemet är betydligt bättre än det lokala. 

Så här 2 dagar efter så funderar jag fortfarande över hur jag kunde tro att 3.30-3.35 tempo skulle hålla hela vägen till mål. Men där och då så kändes det väl rimligt. När smärtan i benen har lagt sig någon gång i nästa vecka så måste jag kolla upp ett nytt lopp. Inte för att jag ska springa det nu men till våren eller något.

Var på ett spännande möte i Danmark idag och vi skulle hålla mötet 2 trappor upp. När vi kommer upp så visar det sig att vi ska ta oss ner igen. Gissa om Danskarna fick ett gott skratt när dom såg svensken knappt klarade av att gå 2 trappor ner.

Jag hoppas detta mötet kan resultera i en tryggare vardag framöver. Håller tummarna för det och håller er uppdaterade. På det stället jag var på så visste de att kaffe är otroligt viktigt. 4 koppar blev det och blev utsedd till barista på den korta tiden jag var där 🙂

Nu väntar 2-3 veckor med väldigt lugn och behaglig träning. Ett välbehövligt break där kroppen och framförallt knoppen ska få lite lugn. Dessa 2-3 veckor blir också avgörande om det blir en säsong till 2020. Har några spännande sponsorer med på skeppet redan. Där kommer ett inlägg om detta senare i veckan.

Nej, nu kallar sängen. Eller rättare sagt att få ligga ner och vila benen. Hoppas att jag kan sova bättre i natt. De tidigare 2 nätterna har jag vaknat så fort jag har ändrat läge på benen 🙂

Ciao

Innan jag börjar med alla mina bortförklaringar så vill jag bara skriva att så ont i benen som jag hade idag har jag ALDRIG haft. Det var totalt motbjudande mot slutet. Har plågat min kropp i snart 25 år och aldrig haft så ont i benen. Så bara det måste vara en milstolpe i min karriär.

Dagen började med att min nya löparkompis Gabriel blev 2:a i sin klass som skulle springa 1.4km. Väldigt bra sprungit av honom. Direkt efteråt skulle Lova springa 500m och detta gjorde hon helt själv. Så det var en stolt pappa som tog emot henne vid målgång. 

13.15 gick så min start. Kunde märka när jag joggade fram och tillbaka innan start att benen inte riktigt var med mig. Kanske torsdagens “lätta” cykelpass satt kvar i benen. Men tänkte inte mer på det utan ställde mig på startlinjen. Öppnade de första 4 km på ca 3.30-3.35 fart och redan där fasade jag vad som väntade längre fram. Men det tuffade på bra och jag låg på en ”säker” tredjeplats. Tänkte att bättre att försöka och dö med flaggan i topp. Vid 10 km hade jag 36,25 på klockan och hade fortsatt bra tryck i steget. Tyckte tom det var trevlig att springa på grusstigarna och sandstigarna. Men sen vid km 15-16 så började krampen komma i framsida lår och vid 19 km var det helt stumt i benen. Jag menar HELT stumt. Varje fotisättning var en totalt plåga och varje meter var som en km. Kunde höra en åskådare säga ”ohhh det där så smärtsamt ut” när jag kom förbi. Det där med att det var trevligt att springa på stigar var mer ” VEM F#N KOM PÅ ATT LÄGGA BANAN HÄR” . Ovan på detta så tappade min tredjeplats på den sista km och blev 5:a.

Med handen på hjärtat så hade jag hoppats på en tid ner mot de 1.18 jag skrev igår. Men det blev 1.19.47 på min klocka och 1.20. något på den officiella klockan. Så givetvis går vi efter min klocka 🙂  Tror nog det hade kunnat vara ner mot 1.18 på en banan på enbart asfalt och lite mindre svängar men dagens tävling var otroligt välorganiserat. Värt att springa om man är sugen.

Det är ingen supertid på något sätt. Men att öppna på 3.30-3.35 är lite dumt när man knappt sprungit så hårt på träning någon gång. Har mest sprungit distans för att få km i benen. Men få lägga in några riktigt hårda intervallpass framöver nu när kroppen verkar hålla för tuffare löpning samt teknik träning. Ser ju ut som en skadeskjuten elefant när jag springer. Helt hemskt hur man kan springa så fult 🙂

Trots att jag var en bit ifrån min målsättning så är jag ändå nöjd med dagen. Min första halvmara och första gången jag springer hyfsat snabbt. Får bara kroppen vara skadefri och att man lägger upp loppen lite smartare så tror jag tiderna kan förbättras en del. Får testa en halvmara på enbart asfalt. Stigarna idag kostade på en del trots allt.

Efter målgång kom dagens andra misstag och det var att sätta sig ner. Kan lova att dagens idrottsprestation var att komma upp på fötterna igen. 

Och då till tävlingen i tävlingen, så bråkar jag med mig själv vilken tid som ska gälla för att hitta en segrare. Men får väl ändå köra på den officiella även om den är fel. 🙂 angående väggen så kom den med kraft efter 18.5 km.

Så grattis Henrik Wängström till antingen en pizza eller Maurten Gel.

Nu ska denna kroppen få lite vila och sen får vi se om det blir en säsong till. Men först en italiensk öl så cykelbenen förlåter mig för dagens misshandling.

Ciao