Om mig

PATRIK ERICSSON

Livet, träning & tävling i ord och bild.

Född: 1986

Längd: 177

Vikt: 63-65 kg

Bor: Trelleborg

Dricker: Kaffe och ibland ett gott vin

Äter: Helst italienskt

Tränar: Ja det händer

Team & meriter

Team 2016: Centric Racing Team USA / Team IBT (Danmark)
Team 2015: Team Argon18 Scandinavia/PAA Cycling Team (USA
Team 2014: Team Argon18 Scandinavia/SoCal Cycling (USA
Team 2013: UCI Continental J Jensen/Ramirent (Denmark)
Team 2012: UCI Continental J Jensen/ Sandstöd Salg & Event (Denmark)
Team 2011: Bornholm Pro Cycling/ Gruppo Lupi (Denmark/Italy)
Team 2010: Gruppo Lupi (italy)

Meriter Simning:
X antal USM medaljer
X antal JSM medaljer
1 svenskt junior rekord

Meriter Cykling:
3 USM guld
5:a på linje SM 2015
Segrar och pallplatser i Sverige, USA, Danmark

Meriter Triathlon

Yngsta Järnmannen genom tiderna 2006
10:a Ironman 70.3 Jönköping PRO klas

Född och uppvuxen i en riktig idrottsfamilj i Trelleborg. En lillebror och lillasyster samt mamma och pappa som båda trampat i landslaget. Jag började min idrottskarriär med att testa lite olika idrotter, bla fotboll och ishockey. Men jag var totalt talanglös. Fick mest nöta en massa bänk. Men så började jag lära mig simma och fann snabbt att jag var en långt bättre simmare än bolljagare.
Simningen flöt på och jag har x antal USM guld och x antal SM medaljer på junior sidan. Lyckades även att slå Svenskt junior rekord i lagkapp. En riktigt rolig tid i mitt idrottsliv.
När vi hade uppehåll från simningen på sommaren så cyklade jag lite för skojs skull och lyckades med att vinna 3 USM guld men trots detta ville jag inte släppa simningen med alla kompisar jag hade där. Jo en gång nämnde jag att jag ville cykla istället för att simma och då fick jag följande tips av pappa:
Vill du cykla så kan du göra det senare i ditt liv och då kommer du få cykla tror mig. Oj vad rätt han fick.
Tyvärr så tar oftast simmares karriärer snabbt slut och så även min. Vid 19 års ålder så var badbyxorna på hyllan i samband med att pappa blev sjuk. Pappas sjukdom fick mig att ta ut cykeln och trampa lite. Siktade in mig på att bli den yngsta i Sverige som genomfört en Järnman (ironman distans) och det blev jag. Att ha detta som mål fick mig att tänka på något annat än pappas sjukdom. Samtidigt som jag tränade till järnmannen så körde jag en del cykeltävlingar med små framgångar som fick mig att tänka efter.
Kan jag bli bra på att cykla?
Jag valde att ta reda på hur bra jag kan på att cykla och det håller jag fortfarande på med. Nu tränar jag mer än någonsin och har en fantastiskt tid. Mycket tack vare människorna jag har runt mig.
Tack vare idrotten så har jag fått uppleva mer än jag hade kunnat drömma om och den har även räddat en vid jobbiga tider.

Vill tacka alla som stötar mig på alla möjliga sätt.