Posts

Posted on

Strul med hemsidan!

Ja det var ett bra tag sedan jag skrev något här och som ni kan se så ser inte hemsidan riktigt ut så som jag vill att den ska göra. Det är inte lätt att vara helt tappad bakom flötet när det kommer till tekniska saker på en dator. Men det jobbas på att ge hemsidan en uppfräschning. När det är klart återstå att se 🙂

Planen var att jag och Hein skulle avsluta säsongen med att köra world triathlon finalen i abu dhabi till helgen. Men tyvärr blir det inte så av en rad olika anledningar. Istället tar vi sikte mot nästa säsong som kommer bli hektisk. Har jag inte rest innan så kommer jag göra det nästa år. Vi försöker även försöka få in några fler sponsorer så det hela kan gå ihop på ett bra vis.

Annars fick jag ett väldigt trevligt mail idag, det var nästan som att det var julafton lite över en månad för tidigt. Lite tramsigt är det allt men måste skriva ett längre inlägg om vad det är och vad det innebär. Men otroligt roligt är det iallafall. 

När jag sitter och skriver detta så är det med tunga armar. Simklubben kör toppning nu i och med att sim sm börjar i morgon. Det har betytt att det har varit ganska korta men intensiva pass. Idag blev det 2 lopp från pall och det ena var 4×25 frisim all out med 10s vila mellan. Det gick otroligt långsamt samtidigt som jag blev så in i bänken trött. Hoppas det snart blir längre serie med farter kring tröskeln så gubben kan få briljera igen.

Så nu får jag fortsätta att försöka få rätsida med hemsidan.

Ciao

Posted on

Grey Matter och jag kom ner på jorden!

Först vill jag göra lite reklam för en ny cykel som Argon 18 har släppt och därefter vill jag klanka ner på mig själv.

Cykeln jag vill skriva ett par rader om heter Grey Matter.

Argon 18 släppte för ett tag sedan en ny Gravel cykel som härstammar från vår populära Dark Matter. Grey Matter är en ALU Gravelcykel som har samma typ av framgaffel som Dark Matter. Vilket ger den en otroligt skön känsla och mjuk gång på grusvägarna. Montera på 42mm däck och du tar dig fram på de flesta underlag.

Grey Matter är den perfekta cykeln för dig som vill uppleva grusvägarnas charm och samtidigt inte tömma spargrisen. Vi eller ja Argon 18 har lyckats med konststycket att få med många av Dark Matters egenskaper in i Grey Matter. Vill man montera på ordentliga skärmar för att slippa bli helt grisig så finns där möjlighet till detta. 

En grym cykel helt enkelt. Vill man kolla in cykeln mer så klicka HÄR

Kan även skriva att jag blev nedtryckt i skorna, slaktad, förnedrad och utskämd på gårdagens simträning. Det var ett insim, 8×50 som tävlingslopp från pall med start var 7:e minut med lite lugn simning i vilan. Hela passet avslutades med 500m lugn simning.

Dessa satans ungtuppar satte mig på plats idag. 50m är för kort för en gubbe och helst när dagen inte riktigt är där. De jag simmade frisim på hamnade på 27.1-27.3, vilket är lite för långsamt. Detta säger inte så mycket hur snabbt man simmar på 1900 eller 3800m. Men är där ett tävlingsmoment i träningen så är det, så mycket tävlingsmänniska är jag trots allt 🙂

Får väl utmana ungtupparna på 400fr eller ännu hellre 1500fr, när jag tänker efter så hade det nästan räckt med 200fr. 🙂

Nog om det. Fick även till ett bra löppass i måndags. Första riktiga löppassen sen jag fick problem med höften. Det blev 20 km med lite varierande underlag och det bästa är att höften kändes lika bra efter passet som innan. Så nu kan man sakta men säkert höja volymen när det kommer till löpningen.

Äntligen känns det som man är på gång igen.

En kaffe på detta så kör vi

Ciao

Posted on

Lite tankar kring kost!

Där är en satans debatt lite här och lite där angående dieter, Detta gör mig smått galen. Eller rättare sagt, jag struntar i vad folk äter eller inte äter. Men när jag läser att tex LCHF är bättre än att käka en kost med mer kolhydrater så går jag nästan i taket. Läste en artikel där författaren skrev att kolhydrater kan vara farligt. Höll på att kasta datorn i väggen.  Eller ja inte riktigt om jag ska vara ärlig, men ni förstår vad jag menar. 🙂

Där finns inte en ärlig chans att det skulle vara farligt att käka en tallrik pasta med en god köttfärsås eller en pizza. Allt handlar om mängd. En person som motionerar 2-3 ggr i veckan ska givetvis inte trycka 200gr pasta som jag gör X antal ggr i veckan. Kolhydrater kan vara farligt om man äter för mycket av dessa. Så är det dock med allt. För stor mängd av något är inte bra för kroppen. Men vill man prestera i en idrott så är kolhydrater bränslet man vill köra på. Tror ni inte på mig så lyssna på Björn Ferry, Prestera Mera eller andra idrottsnördar så får ni höra vad riktiga experter tycker. Jag är ingen expert utan jag har bara läst x antal studier och testat LCHF själv. Mer om detta lägre ner.

Min filosofi inom kost har alltid varit att äta så rent så möjligt och så varierat så möjligt. Med rent så menar jag så nära ursprunget så möjligt, alltså oprocessad mat. När jag skriver så varierande så menar jag allt från sallad, omelett, pizza, thaimat till svensk husmanskost. Bara det är vällagad mat med bra råvaror och mycket mat. 

När jag har tränat en lördag bara för att ta ett exempel så käkar jag en rejäl frukost på 3 ägg. 3 mackor och en stor tallrik gröt. Givetvis en kaffe också. Sen kan man trampa 5 h med någon god kaka i bakfickan. Ännu bättre ett fikastopp med en god kopp kaffe. Sen käkar jag omelett, sallad med avokado och bröd när jag kommer hem. För att senare på kvällen käka en ordentlig middag. Då gärna med en öl eller ett glas vin till samt någon god efterrätt. (Läs glass)

Detta konceptet har gjort att jag har bra blodvärden och andra mätbara värden i min kropp. Tömde mig på blod för ett tag sedan och fick svaren förra veckan. Alltså behövs inte några dieter för att uppnå bra värden.

LCHF Tomtarna skriver att Apokvoten (hoppas jag stavat rätt) ska vara under 0.70 för att vara riktigt bra. Nu hade jag 0.38 och ÄLSKAR pasta. Att jag hänger ut LCHF är för jag själv har testat det under 3 månader och gick helt ner mig. Trodde inte det skulle göra så stor skillnad men det var helt otroligt. Pulsen var högre och väggen kom nästan alltid på längre pass. Så vill du prestera så undvik en lågkolhydratkost. Nu är där väl någon LCHF tomte med folie keps som säger att den stora skillnaden kommer efter 3 månader och 1 dag. 🙂

Nu får LCHF mycket skit, men där finns andra dieter som är lika illa 🙂 Ingen ska ta det jag skriver personligen men där är min åsikt om det hela. 

Till dom som säger att man går ner i vikt av LCHF har jag en tråkig nyhet. Det handlar inte om dieten utan om hur mycket man stoppar i munnen. Stoppar du i mer kalorier än vad du gör av med så går du upp i vikt 🙂

Så nu har jag skrivit av mig om detta också.

Trevlig helg

Ciao

Posted on

Simning är inte skönt, det är plågsamt!

Jag har själv sagt det ett antal gånger, att simning är skönt för kroppen. Simning är INTE skönt för kroppen, simning är plågsamt för kroppen. Försöker lyfta upp mina händer till tangenterna för att kunna skriva detta inlägget. Om jag når att få ner allt jag vill innan det krampar återstår att se.

Vad är då anledningen till detta? Jo det ska jag förklara för er.

Gårdagens huvudserie var 16×50 start 60s och inför 4,8,12 och 16 var staren 90s. Detta för att dessa av ALL OUT, resten var fart 2 (distansfart). Den serien kan man kanske överleva med näppe. Sen stod där 12×100 ben med platta, där var tredje var ALL OUT. Dessa ALL OUT 100ingarna tog ca 1:25 att simma, samtidigt som jag blev kränkt av min kompis Victor. Bara för att göra Victor lite förbannad så skriver jag att han fuskade med att simma ryggsimsben på ALL OUT 100ingarna. 🙂 Som om det inte vore nog så hade vi en tysk OS simmare som tränare och han skrattade över mitt hopplösa försök att simma snabbt.

Morgonen idag bjöd på 3h distanscykling med 3×8 min styrkeintervaller med ben som var som stockar. Dock tog jag mig igenom detta på ett bättre sätt än jag hade trott. Nu på eftermiddagen så lämnade jag datorn några minuter tidigare än planerat för att åka ner och simma med klubben. 

Där och då serverades dödsstöten. 4 varv av 8×25 ALL OUT med fenor, start 1 min. För en gammal gubbe som mig så var detta fruktansvärt. Inte heller har jag vett nog att inte hetsa igång de yngre simmarna, vilket gör det ännu jobbigare.

Så får väl omformulera mig när det kommer till simning. Simning är plågsamt för kroppen men otroligt roligt.

Jo, en sista sak. Vi på Guided Heroes har tagit fram ett paket för de som vill ha samma träningshjälp som proffsen har. Daglig feedback på träningen och obegränsat med justeringar. Vi har döpt det till PRO och läs mer om det genom att klicka in HÄR .

Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta inlägget egentligen. Men det kanske kan underhålla någon 30s eller något. Simmar man regelbundet så får man gärna testa att simma 4 varv av 8×25 ALL OUT och sen berätta hur det kändes.

Ciao

Posted on

Dags att ta av klockan när det ska simmas i bassäng!!!

Det var ett tag sedan jag raljera, så det är väl på tiden att jag gör det igen. Så kära läsare och kära triathleter, det är dags att lägga klockan på kanten istället för att ha den på handleden när ni simmar. Där finns INGEN fördel att ha den på handleden utan bara nackdelar.

Kan dra några av saker här:

  • Det låter varje gång det ska göras ett LAP
  • Du måste ändå räkna hur långt du har simmat för det går inte går att lita på klockan
  • Pulsen stämmer inte
  • Det kollas mer på klockan än det simmas
  • Det ser förbaskat fult ut, lite som att köra med ankelstrumpor när man cyklar 🙂
  • Skrev jag att det låter hela tiden om den här klockan?

Då svara säkert någon: Jag vill se hur snabbt jag simmar. 

Här kommer mitt svar på den frågan:

I de flesta vettiga simhallarna runt om i Sverige sitter där stora klockor på väggarna så man kan se hur snabbt man simmat.

Då kommer säkert någon världsstjärna och säger att träningen måste registeras. Då svara jag följande:

Det går att lägga in i efterhand vad man har simmat, hur långt man har simmat och hur hårt det var.

Så med detta i åtanken kan någon förklara för mig VARFÖR man har klockan på armen när man simmar? 🙂

Ni förstår att jag lägger väldigt mycket tid på de stora VIKTIGA frågorna här i livet. Lite som att man inte äter chokladglass, dricker te eller äter varma mackor med frukt på.

 

Min egna träning då? 

jo, den börjar faktiskt rulla på bra. Får in mina 2 styrkepass i veckan och kunde springa lite lättare intervaller igår utan någon smärta. Idag fick jag till nästan 4 1/2 h cykling. Kajsa var med tjejerna i skogen så planerade in mitt fikastopp där. Det bjöds på kaffe och nygräddad kanelsnäckor gjorda på stormkök. Efter fikan hade jag ca 1 h hem och lyckades få 2 punkteringar på denna timmen. Sista kom som tur var med 4 km hem, vilket medförde att det blev cykling med punkterat framdäck sista biten hem.

Efter första 20-30 min idag så trodde jag inte på något längre pass då det ösregnade. Men hoppades på att det skulle bli bättre och det blev det. Trots punkteringarna så blev det ett riktigt bra pass som avslutades med bra ben och en stor sol.

Nu blir det soffan och förbereda försvarstal angående klockans vara eller inte vara när det kommer till simning 🙂

Ciao

Patrik

Posted on

Race rapport Gravel World championships 2022 – Sofie Rosencrantz

Här kommer en grym Race rapport från min snabba adept Sofie.

Nytt VM 25 år efter min första medalj på VM i San Sebastian – 97. Då på landsväg nu i gravel. Jag visste då som nu att jag var i form, träningen var gjord, materialet i topptrim och förkylningar har hållit sig på avstånd. 

VM pulsen var hög i startfållan. Den Italienska speakern vrålade, musik pumpade och hjärtat slog nervkittlande slag. Jag var förberedd för snabb start med stigning direkt efter 50m. De först två milen skulle kunna vara avgörande för racet, det visste vi nog alla som stod redo för start. När startljudet gick tog jag mig längst fram i gruppen. Den första stigningen var en brant stigning med ruff grusunderlag. Jag, en spanjorska, en italienska och en polska tog kommandot och jag kände direkt att dagen kan vara här, benen svarade fint. Först uppe. Fältet på ca 60 cyklister drogs ut och sedan bar det ut för en serpentin nedfart. Serpentinen var inte som de serpentin vägarna jag är van vid. Denna serptentinen var smalare, grusigare, och snävare i kurvorna gjorde att farten jag kom med var för snabb. Rullgrusen fick mig att krascha i en av kurvorna, slog i armen, knäet och lite blodvite på andra ställen. Kände hur adrenalinet växte inom mig, det får inte vara slut här och nu. På några få sekunder såg jag alla förberedelser på näthinnan, träning, materialfix och hela resan till att få stå här på VM starlinjen. Snabbt upp på cykeln igen, kedjan hade hoppat av, höger handtaget intryckt och blodet det rann. Kedjan ville min väg och hoppade upp när jag trampade till, check på cykeln som verkade fungera…men hur såg armen ut…en stor svullnad som såg ut som en boll på diameter 10cm fick mig att fundera på om armen var rejält skadad. Men jag skulle bara ifatt tätgruppen, där jag var när jag kraschade. Stred på nedför, hade hört om en genväg som kunde generara några meter som skulle vara ok enligt reglerna att ta, den lyckades jag ta för att få sekunder på min sida. Tog placering för placering inför andra stigningen, konstigt nog inte mycket minnen av denna del av racet. Mjölksyran visade sig aningen innan den 5 km backen började. Jag jobbade mig framåt, nådde till tätgruppen i mitten av backen. När 1 km kvarstod av backen kändes det som om kroppen inte ville eller orka hålla dessa starka tjejer men tankarna på att det sedan kommer vara släta och mer lättåkt fick mig att gräva djupt. Över toppen, jag var med, återigen i samma position där jag hade börjat när kraschen var ett faktum. 

Nu började de mer släta grusiga, ”one track” stigarna blandat med asfalt. Kände snabbt att jag återhämtar mig, en polska, spanjorksa, belgiska och tyska körde i bra fart och ville ta förningar. Jag och ytterligare en svenska hade hamnat i en bra grupp med duktiga starka cyklister. Jag var den enda i min åldersgrupp i denna tätgrupp, tanken slog mig tidigt, det kan bli guld idag. Vet dock att allt kan hända, med detta underlag så går ingen säker för punka, eller andra haverier. Langningarna gick helt enligt plan, alla fyra tillfällena var i världsklass. Tydligt var det att varje gång det var langning så stötte polskan, vilket i min gamla cykelvärld var en oskriven regel att man inte gör. Hon lyckades dock aldrig trasa sönder gruppen. När ca 5 mil återstår såg jag nederländskan som jag fått ögonen på i startfållan, då hon såg farligt stark ut när vi värmde upp. Hon hade lyckats gå ikapp vår grupp och hon var i samma åldergrupp som jag, nu var läget ännu mer osäkert gällande världsmästaretiteln. Tävlingen kom till sin spets igen. Hade hört att sista 2 milen innebar stökiga partier, samt så hade vi spanat in de 2 sista kurvorna innan Citadella och mållinjen. Läget var stabilt, gruppen höll ihop. Jag kände mig stark fick möjlighet att sitta i lä då där var dragsugna i gruppen. Inför sista km så började hjärnan stöka kring de sista ”crossliknande” kurvorna. Jag tog nederländskans hjul. Första kurvan nedför med snäv 350 graders kurva gick bra, gjorde en sväng med innerfoten ur pedalen så som jag hade tänkt. Tävlingen var fortfarande på spel. Sista kurvan och sedan målgång, tjejen framför mig fick inte till kurvan bra, 350 graders kurva i uppåtlut(notera att motorcyklisterna hade svårt att klara denna snäva sväng) Jag fick nästintill stanna till pga framförvarande tjej och såg då nederlänskan komma ur kurvan på ett optimalt vis. De få meter de skapades mellan oss gjorde situationen klar, det blir inget guld, ingen mästartröja men rullar över mållinjen med silvret som valör. Besviken möttes jag i mål av svenska ledarna, lyckliga över prestationen över medaljen men för de som känner mig så var det en bitter eftersmak. Med facit i hand, kunde jag inte gjort annorlunda race. Hade ingen aning hur jag skulle stå mig mot dessa tjejer från världens olika länder. Landar i att jag är jättenöjd med en andra plats, att jag inte gav upp efter kraschen, bet mig med uppför när jag hade fått slita innan för att komma ifatt och att materialet höll för den tuffa terrängen. 

Nu har jag bara tränat strukturerat i ca 6månader efter min ”comeback”. Jag vet att jag kan mer och nästa år då ska jag komma ännu mer tränad och med helt annan vetskap om vad jag kan prestera. Gravel World är här för att stanna och jag ska göra allt för att få vara med på tåget. 

2022-10-08 Vicenza 

Sofie Rosencrantz

Hoppas ni njöt lika mycket av läsningen som jag gjorde. Sofie är stark som få men nästan det viktigaste, hon vet hur man tävlar cykel. Sen älskar jag att Sofie vågar stå för att hon var allt annat än nöjd efter målgång och det får man vara när man känner att man förlorat guldet. Dock ser jag framemot 2023 och ett tips till alla på vägarna, se upp för henne 🙂

Så fort man hör italien så drar det i kaffetarmen så nu blir det en espresso.

Ciao

Posted on

Företagsutmaningen på Tandem!

Till våren ska det avgöras, vem eller vilket företag blir det snabbaste i Sverige på 10 km tandemcykling 2023?

Hur går det till?

Under våren/sommaren kommer jag och Hein åka runt för att utse Sveriges snabbaste företag eller privatpersoner på 10km tandemcykling. Företaget väljer ut deras starkaste cyklist som tillsammans med mig ska köra 10 km så snabbt det bara går. Twisten på det hela är att han som sitter där bak ska ha ögonbindel på sig hela tiden. Samtidigt som det är en ”tävling” så är det även en upplevelse.

För att göra det rättvist kommer jag använda mig av en wattmätare och hålla mig till tex 250 watt. Vi kommer även att försöka hitta en sträcka som ser likande ut på alla 3 ställena.

Vi tänkte arrangera detta i Sveriges 3 största städer. Malmö, Göteborg och Stockholm.

På kvällen bjuder vi på middag samt en föreläsning om vår resa mot Paris 2024.

Anmälningsavgiften är 10 000kr ex moms eller valfritt större belopp och faktureras när företaget har anmält sig. 

Lite bakgrund till det hela:

Hein Wagner är blind och vill göra ett seriöst försök att nå Paralympics 2024 i Paris. Jag (Patrik) är enbart 100% galen och denna kombinationen har visat sig vara perfekt.

Här är lite mer info om vår satsning samt vad som krävs för att målet ska uppnås. Det är inget lätt mål, men hade det varit det så hade alla kunnat göra det.

För att nå Paris behöver vi stöttning och sponsorer. Därför tyckte vi detta var ett roligt sätt att säkra oss nödvändig support mot vårt mål.

Nu hoppas vi att många vill ta chansen att utmana sig själv, andra företag och samtidigt stötta vår resa mot Paris 2024.

Skulle något företag vilja ha en heldag med oss och cykla tandem med ögonbindel på så löser vi givetvis detta också.

Hjälp oss gärna att sprida detta till så många så möjligt.

Tack

Hein och Patrik

Posted on

Sixten – Från missbrukare till vinnare i dubbelbemärkelse!

Jag bad Sixten dela sin fantastiska resa från att vara missbrukare till…….. Ja läs hela inlägget. Jag blir djup berörd och fruktansvärt imponerad när jag läser texten.

Nu till det intressanta:

Hej! 

Jag är en beroende som heter Sixten.

Jag tänkte skriva några rader för er om hur jag gick från ett plågsamt drogmissbruk, till att bli mig själv igen. Hur jag fann triathlon och hur jag har implementerat det jag lärde mig när jag var i behandling i mitt idrottande. 

Vi kan börja med vem jag är.

Jag heter Sixten, är 23 år gammal och är uppvuxen och bosatt i Åhus (precis, där Absolut Vodka tillverkas). Jag beskrivs nog bäst med orden ‘’full fart’’, eller, ‘’allt eller inget’’. Under min uppväxt var det skola, kompisar och idrott som gällde. Jag spelade fotboll, handboll, pingis, basket, lite friidrott för att nämna några. Idrott var något som var självklart för mig, mina föräldrar följde alltid med på matcher och cuper, pappa var till och med tränare för handbollslaget jag spelade i. Genom idrotten träffade jag också mycket vänner, och har alltid haft ett stort socialt nätverk. Jag älskade att vara en del av något större än mig. 

När jag började gymnasiet, så blev jag introducerad för alkohol. Tidigare hade jag varit på någon fest, men inte riktigt tagit del av alkoholbiten som fester kan innebära. När jag ser tillbaka på det, med kunskapen jag har idag, så ser jag tydliga tecken på en beroendeperson. Jag drack alltid mig stupfull, det var allt eller inget. Strax innan jag fyllde 17 så blev jag introducerad för cannabis. Det här var i ett stadie där jag var väldigt mottaglig för nya saker, jag var i ett utforskandestadie där jag smygrökte, provade att snusa, och tänkte att jag lika gärna kan prova cannabis när jag ändå är i farten. 

Mitt beroende skenade väldigt fort, det var allt eller inget här också. Ganska snabbt så tog jag allt jag fick tag i. Min kärlek för starka smärtstillande och ångestdämpande dock störst. Så stor att jag gjorde allt jag kunde för att skaffa mer. Mitt liv och tänkande kretsade kring droger i en eller annan form, det var allt jag brydde mig om. En beroendes driv skojar man inte bort.Jag skadade mig själv, min familj och min omgivning oerhört mycket. Mina föräldrar har haft alldeles för många sömnlösa nätter. Drogerna förstörde mig, det var ett långsamt pågående självmord. Jag har spenderat otaliga nätter på sjukhus för överdoser. Min senaste överdos (och förhoppningsvis sista, jag är ödmjuk) var i juni 2019, och dagen efter så hade jag min första drogfria dag. 

Jag fick behandling beviljat hösten 2019, en tolvstegsbehandling som enligt socialsekreteraren skulle pågå i 9 veckor, ‘’lång tid, men det funkar’’ tänkte jag. 35 veckor, gick jag den behandlingen. Förståelsen och erkännandet om att jag var totalt maktlös inför mitt beroende lös starkt. Jag var beredd att göra vad som krävdes för att vända på skutan. Som tur är så har jag ett starkt socialt skyddsnät, som är få förunnat. Vilket verkligen har hjälpt mig på vägen, ensam är inte stark. Det var också under denna period jag fann triathlon. Jag hängde med pappa på hans simpass, cykelpass och löppass. Triathlon, det var och är fortfarande riktigt kul! 

Det jag fick lära mig under tiden i behandling var: ha tålamod, ta en sak i taget, gör jobbet som krävs, acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan, ha kul, så kommer det bli bra. Alla dessa lärdomar bär jag med mig i allt jag gör, framförallt i triathlon. Jag vill bli riktigt duktig på triathlon och då behöver jag vara villig att göra obekvämt arbete, jag behöver ha tålamod, jag behöver ta en sak i taget och jag behöver ha kul (oftast, inte alltid;). Hur bra jag kan bli, ligger hos mig. 

Och jag vill bli bäst. 

Min historia är inte unik, många lider tyvärr av den här hemska beroendesjukdomen. Så snälla, tänk på att alla är värdiga och kärleksfulla människor.❤️

Som Patrik säger

Ciao /Sixten

Sixten glömmer en liten detalj i historien, eller glömmer är kanske fel ord. Han är väldigt ödmjuk till skillnad från hans kompis som sitter vid tangenterna nu. Ca 3 år efter hans första drogfria dag så vinner han sin AG (ålders grupp) under Kalmar Ironman. När jag sitter och skriver detta får jag gåshud. Det är så mycket glädje och känslor involverade i hela resan. Hans karriär har precis börjat och framtiden ser ljus ut på alla plan. Att han kommer bli en grym triathlet tvivlar jag inte en sekund på, men den största segern är redan vunnen.

Kom precis på att jag nog får stämma av med honom vilka tävlingar som ska köras 2023, så jag kan välja helt andra 🙂

Tusen tack för du delade din historia.

Som både Sixten och Patrik säger 🙂

CIAO

 

Posted on

Lätta och tunga dagar i repris!

Först måste jag trots allt säga att det är otroligt roligt att så många är inne och läser det jag skriver. Ibland är jag lite provocerande men försöker vara det med glimten i ögat. Dagens inlägg har jag publicerat tidigare men det är ett av de mest lästa under året så tänkte att det kan läggas upp ytterligare en gång.

Så här kommer det, Lätta och tunga dagar:

Jag ska försöka skriva ner hur jag själv upplever det där med tunga och lätta dagar. Där är kanske någon som känner igen sig eller så är det bara jag som känner så här.

Vissa dagar känner man sig helt på topp, man känner att intervallpasset man ska köra kommer bli det bästa på länge. Man kör igång och det känns bra till en början. När man sen drar igång intervaller så känns kroppen som överkokt pasta och inget fungerar. 

En annan dag är man helt urlakad och orkar knappt tänka på träning. Man tar sig i kragen, börjar träna och kroppen svarar direkt. Man river av ett pass av sällan skådat slag och man går runt i ett lyckorus resten av dagen.

Det borde vara precis tvärt om sett till hur man känner sig innan träningen. Kan det vara så att man skapar en onödig förväntning när man känner sig på topp? Kan detta medföra att man inte orkar ta fajten när det tar emot för det inte blev som man förväntade sig? De gånger det känns skit innan är man totalt avslappnad, utan förväntningar och det är det som blir nyckeln till framgång. Man låter kroppen göra jobbet och är allmänt avtrubbad uppe i huvudet.

Jag har inte svaren men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att lite av sanningen ligger i några av de sakerna jag skrev. Framförallt att man är avslappnad och utan förväntningar.

För jag tror om alla tänker tillbaka till en bra prestation och tänker på hur det kändes så tror jag att känslan av att vara avslappnad kommer upp. Är du avslappnad och låter kroppen göra jobbet så går det oftast riktigt fort oavsett vad du gör.

Däremot är det viktigt att ha ett mål med passet så man vet vad man ska göra och varför. Det gör så att man blir motiverad till att göra jobbet som krävs även om det tar emot.

Sen är där nonchalans till ett pass och det ramlar jag ofta dit på. Ska jag tex ut och springa en timme lugnt så känns det 9 fall av 10 tungt och jäkligt. Jag intalar mig själv att de bara ska tas igenom och känslan inte är viktigt. Dessa passen är för mig mentalt jobbiga att ta mig igenom, känslan är kass och tiden har stannat. Men jag vet mycket väl att dessa passen också måste till för att orkar med de betydligt mer krävande passen. Så jobbar mycket med att hitta små mål med passen så de kan bli mer intressanta istället för en plåga.

Tror jag har skrivet det ett par gånger innan men det tås att upprepa. Man kan ha det ultimata träningsprogrammet men har du inte med den mentala biten med dig så hjälper inte världens bästa upplägg dig. Därför är det viktigt att man har ett upplägg som är ”lätt” mentalt att ta sig igenom till en början och som blir tuffare desto närmre tävlingarna man kommer. Men det får aldrig bli så tufft att man tömmer tanken inför en tävling. Det är trots allt på tävling man ska prestera som bäst. Därför är vilodagar och lätta dagar att de blir just de när träningen blir mer utmanade närmre tävlingarna.

Man skulle kunna fortsätta i all oändlighet med hur man kan, bör och ska tänka för det är otroligt intressant. Men känner man glädje till sin träning och sin pass så har man kommit en bra bit på vägen.

Sa någon kaffe?

Ciao

Posted on

Vett och etikett i bassängen!

Nu ska jag raljera lite om simning och de reglerna som alla borde veta när man simmar tillsammans på en bana. Jag var och simmade för ett tag sedan och på ”min” bana låg där 3 medelålders män. Dessa 3 hade varken koll på sin simning eller på reglerna som gäller. Kanske var taskigt att skriva att de inte hade koll på sin simning, men att köra teknikövningar med paddlar är inte att rekommendera om du inte är elitsimmare.

Nu kom vi in på ett sidospår som vi måste följa upp. Varför ska alla motionärer och triathleter envisas med att simma med paddlar?

Det vanligaste svaret jag får när jag frågar är: för att bygga styrka. Då är gymmet enligt mig ett betydligt bättre ställe om man vill ha snabb styrkeutveckling. 90% av de som kör med paddlar, kör med för stora paddlar och orkar inte upprätthålla en bra teknik. Istället för att få styrka får de en sämre teknik och problem med axlarna. Vill man ändå simma med paddlar och dolme så välj mindre paddlar som går att hantera med bra teknik. Enligt mig ska större delen av simpasset vara sammansatt utan redskap, det är då man utvecklas som simmare.

Om man vill simma med några redskap, vad ska man då simma med?

Istället för paddlar så förespråkar jag fenor. Där får man lite extra tid att tänka på sin teknik, man får upp farten och ett bättre vattenläge. Dock ska man alltid kombinera en teknikövning med fenor med samma teknikövning utan fenor för att känna skillnaden.

Så det var ett sidospår, nu till reglerna:

Dessa medelålders männen låg mitt i banan och startade från kanten precis när jag kom för att vända. Vilket resulterade att han inte kom upp till ytan, för där låg jag och simmade ben med min platta. Kanske lite taskigt av mig men förhoppningsvis lärde han sig något 🙂 

Några enklare regler att ta med sig när man ska simma tillsammans med andra:

  • Ligg in till sidan så snabbare simmare enkelt kan simma om.
  • Starta inte framför någon som kommer och ska vända.
  • När du vilar så gör det vid sidan och inte mitt i banan.
  • Visa varandra respekt (gäller Patrik Ericsson också)
  • Duscha innan du hoppar i vattnet
  • Försök kolla av hur snabbt simmarna på de olika banorna simmar och lägg dig där du passar bäst in fartmässigt.

Så nu har jag fått raljera lite idag också. Därför blir det utlovande inlägget om mina egna tävlingar något framflyttat, inte första och inte sista gången det händer.

En espresso på detta eller?

Ciao